© raimund14/Fotolia
Strukturellt sett har proteiner och peptider vissa likheter. De består båda av kedjor av aminosyror som hålls samman av peptid bindningar. Proteiner är uppbyggda av 50 eller fler aminosyror och är livsviktiga, grundläggande komponenter i varje cell. Den grundläggande utmärkande skillnaden mellan proteiner och peptider är storlek och struktur. Förenklat kan man säga att proteiner är mycket större än peptider och har väldigt olika funktioner. De ger till exempel celler sin form och svarar på signaler som överförs från den extracellulära miljön. Det är egentligen därför vi äter och dricker – inte enbart för att det smakar gott!
Peptider består av molekyler som bildas av kedjor av mellan 2 och 50 aminosyror. När två aminosyror kopplas samman bildas en ’dipeptid’. Det är med en längre kedja av aminosyror som peptiderna ändras och bildar proteiner eller hormoner beroende på längden. Vissa typer av peptider påverkar kroppens cellulära processer genom att binda till specifika receptorer på cellen och utlösa intracellulära signaler som påverkar kroppens vävnader, körtlar, organ och därmed hälsa. Korta peptider har en skyddande funktion. De stöder immunsystemet och har en skyddande effekter som förbättrar spridningen och differentieringen av stamceller. Korta peptider är ett system av signalmolekyler som reglerar kroppsfunktioner på molekylär, genetisk, subcellulär, cellulär och vävnadsnivå. De utlöser mekanismer för naturlig förnyelse genom att aktivera kroppens inre reserver.
Stamceller finns i kroppens alla vävnader. De förökar sig själva och genererar specialiserade mogna celler som reparerar eller ersätter skadad vävnad utan att vi ens vet om att det sker. Spridningen och differentieringen av stamceller stöds bland annat av peptider. Stamceller finns rikligt i olika vävnader som benmärg och fettvävnad. Men eftersom stamceller åldras i takt med vår kropp kan det behövas unga starka celler om de ska användas i stamcells terapi. På 1960-talet upptäckte man att livskraftiga och mer flexibla stamceller kunde utvinnas från ett nyfött barns navelsträngsblod och användas terapeutiskt. Forskare insåg snabbt dess potential inom regenerativ medicin och 1988 genomfördes den första transplantationen med navelsträngsblod. Därefter har forskning angående terapeutisk stamcells behandling blivit mycket aktuell. Forskningen handlar främst i behandling av bl.a CP, MS, autism, cancer, alzheimers, parkinsons men även diabetes typ 1 och covid-19. Stamceller inger hopp för framtiden men vi är inte framme än. Åtminstone inte helt och det är här som kosttillskott med peptider som stöd för generation och hälsa är intressanta.
Ingrid Franzon
Anmäl till blogginlägg
