Om du tar läkemedel har du säkert märkt att förpackningen skiljer sig från paket till paket. Det innehåller samma aktiva substans men regeringen subventionerar läkemedel baserat på lägsta pris. Det har blivit liknande priskrig på läkemedel som bensin! Men den som tar pillret är glad så länge man slipper betala – eller?
Många läkemedelspatent är slut och världen konkurrerar om att producera de billigaste läkemedlen. Lönekostnaderna är lägre i Asien och andra länder, men är det detta som gör att läkemedlen är billigare? Tydligen inte.
Smärtlindring kostar mer än vi anar. I produktionsområdet Patancheru, i Indien, förbjöds fortsatt läkemedelstillverkning så långt tillbaka som 1996. Läkemedelsindustrin i Indien har trotsat detta, fortsätter sin produktion och planerar även utökning. Detta sker utan säkerhets standard som säkrar marken, vattnet och hälsan hos människorna i området.
Idag släpps avlopp från läkemedelsproduktion direkt i ytvattnet. Fisken dör i det som lokalbefolkningen kallar ”kemikaliesjön”. Jorden i området är obruklig och människors hälsa förstörs. Vi vill naturligtvis hålla kostnaderna låga men inte på bekostnaden av andras liv, välmående, miljö och viktiga vattenkällor.
Detta är inget nytt för Sverige. Här slog apotekarna larm om läkemedelsrester i ytvattnet redan på nittonhundratalet och arbetet har pågått sedan dess att minska riskerna och miljöklassa läkemedlen. Vår regering går i bräschen för att hjälpa länder som Indien, Kina och Brasilien bli medvetna om riskerna och initiera samtal om en säker produktions standard.
Idag står den svenska regeringen inför ett viktigt beslut som kan öka läkemedelskostnaderna men samtidigt kräva säkrare produktionsstandard i hela världen.
Nu som läkemedel har miljöklassats måste regeringen besluta om subventioneringen ska fortsätta baseras på billigaste pris eller om det även kan omfatta miljöklassificerade läkemedel.
Varför inte öka priset litet så vi kan stödja utvecklingen av säkerhetsåtgärder i de drabbade länderna?
Anmäl till blogginlägg
